Fyllgubbar på två ungkarlshotell i Stockholm

Lars Anders Hagelin

Lars Anders Hagelin arbetade under 1970-talet på ungkarlshotellen «Vale» och «Pelikanen» i Stockholm. Här publicerar vi ett utdrag ur hans fantastiska och obehagliga uppsats från Nordiska museets och Skansens årsbok; Fataburen 1977.

Ingången till ungkarlshotellet Vale, som byggdes 1927 och stängdes 1987.
Adressen är Hagagatan 32 i Vasastan. Foto Ingvar Lundkvist, stadsmuseet.

"Fyllgubbkulturen" är under försvinnande i sin nuvarande form, om inte annat för att det är ett sätt att leva som tillhör en äldre generation. Lägre åldersgrupper använder i regel andra berusningstekniker och har helt andra berusningsritualer. De yngre medborgare som är giftmissbrukare utformar andra subkulturer än fyllgubbarna, ofta stående i ett konfliktförhållande till äldre berusningskulturer. Syftet här är att i någon mån tränga in i det normsystem, som reglerar gubbarnas liv, att studera dess uppbyggnad och de faktorer som formar det. Då jag skrev denna uppsats, kunde jag inte finna någon tillförlitlig undersökning som ur etnologisk synvinkel betraktar fyllgubbarnas levnadssätt. Främst har jag haft hjälp av registerkorten på ungkarlshotellen «Vale» och «Pelikanen», där bl. a. Förseelser av olika art finns antecknade.

Hotell Pelikanen, Östgötagatan 38 på Södermalm, öppnades 1929.

Då man hör ordet fyllgubbe tänker man på den kategori människor det verkligen gäller - en kategori framvuxen ur speciella traditioner och under särskilda historiska förutsättningar. I uppsatsen använder jag därför den benämningen för att de inte skall blandas samman med alkoholister från andra klasser, andra generationer eller med andra traditioner.

Det system som bär upp institutioner av ungkarlshotellens typ skiljer sig i vissa avseenden inte från det system som bär upp samhället i stort, men systemet blir mer påtagligt då individerna inte vill eller kan underordna sig det. Mina iakttagelser och slutsatser på grundval av mitt ringa material har sedermera i stort bekräftats av större vetenskapliga arbeten bl.a. av Lennart Grosin och Johan Norman och av Härje Åsander.

Historik

De som tidigare undersökt instutioner liknande Hotell Vale och Hotell Pelikanen tycks ha kommit fram till ungefär samma brister som författaren:

1. Allmän nedlusning 2. Olika typer av annan ohyra 3. Dålig värmehållning 4. Små möjligheter till kroppshygien 5. Förvaringsutrymmen för boende saknades

Denna lista innehåller de mest påfallande bristerna, grovt generaliserade. Till dessa bör tilläggas att logihusen drevs efter krassa privatkapitalistiska principer. Det absurda i detta framkommer då man betänker, att de som bebodde ligihusen var de som hade allra sämst ekonomi i samhället.

I tidigt nittonhundratal var den sociala verksamheten mycket bristfällig. De utslagnas miljöer stimulerade till brottslighet och gav brottslingen utrymme för anonymitet. Det försupna trasproletariatet utgjorde ett påtagligt hot, vilket man ville kontrollera.

År 1912 gjorde en grupp socialt intresserade personer en undersökning av läget på logihusen. Den omfattade de flesta av de då i staden befintliga ungkarlshotellen och resultatet publicerades i Social Tidskrift år 1913. Undersökningen tillgick så att deltagarna klädde sig i lämplig klädsel och smetade sot i ansiktet och på händerna för att smälta in i miljön. Sedan tog man systematiskt in på logihus. Efter varje besök skrevs observationsrapporter som sedan låg till grund för den diskussion som startade 1913. Resultatet av debatten blev att man beslöt att göra något för dem som bodde på logihusen., och den 8 december konstituterades Föreningen Söderhem. Syftet med föreningen var att arbeta utan vinstkalkyl och främja ett bättre klimat för ungkarlshotellen genom att upprätta välskötta sådana. Stiftelsen fick av staten överta fastigheten Nytorgsgatan 2.

Lokalerna förbättrades successivt: väggar tätades och golv målades, varmvatten, wc, pissoirer, fasta porslinstvättfat, bättre belysning, avlusningsugnar m.m. Installerades eller förbättrades.

Åtgärderna mottogs positivt av allmänhet och press. Artiklar där föreningens verksamhet lovprisas blev införda i tidningarna. (Stockholms Dagblad 3/120 1919, Aftontidningen 26/11 1919, Socialdemokraten 30/9 1915.) Fyllgubbar uttryckte sitt tack i Aftonbladet den 23/2 1915.

 Foto: G H von Kocks samlingar i Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Det första världskriget förde med sig en svår bostadsbrist i Stockholm. Närmast efter kriget bedrev föreningen sin verksamhet i mer tillfälliga lokaler. Dessa försvann dock småningom. Istället öppnades Hotell Vale 1927 och Hotell Pelikanen 1929. Standarden var mycket hög i dåtidens ögon, med centralvärme, fjädrande sängar, tagelmadrasser, dunkuddar, nattskjortor etc.

Pelikanens "poloklinik" invigd 1929. Foto: Föreningen Söderhem.

Idag (1977) är de som bor på hotellen Vale och Pelikanen den typ av bostadslösa som registreras av Byrån för bostadslösa män, årligen ca 2000 personer. De som i denna uppsats kallas fyllgubbar är emellertid väsentligt fler, då många av olika anledningar aldrig blir registrerade av byrån. Förmodligen finns det 2000-5000 fyllgubbar i Stockholm. När de inte bor ute på gatan eller i portar har de fyra ungkarlshotell att välja på.

Denna bostadsform står näst längst ned bland institutionerna avsedda för fyllgubbar. I «botten» finns Skrubba och Ängshöjden som fungerar som uppsamlingsplatser. Ett pinnhål ovan våra ungkarlshotell kommer hotellhemmen som håller en klart högre standard. Överst finns inackorderingshemmen som anses vara den bästa boendeformen för fyllgubbarna. Socialmyndigheterna dirigerar dem till den boendeform man anser att de kan klara av.

Enkelrum på Hotell Pelikanen. Priset är 13 kr/natt (1977).

Ordningen på hotell Pelikanen och på hotell Vale

Det bor vanligen flera män på rummen, men det finns också ett antal enkelrum för dem som ur hotellets synvinkel betraktas som skötsamma. På rummen där det bor fler, övervakar de boende varandra, vilket är bra för hotelletn men mindre bra för gästerna ifråga. Övervakningen gäller allt beteende . Om någon uppträder annorlunda än sina rumskamrater blir det svårt. Det är t.ex. Omöjligt att sluta supa utan att stöta sig med rumskamraterna.

Köken används i regel av flera rumsgäster. Det är så pass många spisar att det inte uppstår något bråk om dem, men de smutsas starkt. Den stora nedsmuttsningen gäller i övrigt hotellens alla utrymmen som toaletter, korridorer, hissar och sällskapsrum. 
Utan tvekan skulle hotellen smutsas ännu hårdare om inte gästerna övervakade varandra även utanför rummen. Den till synes viktigaste orsaken till att de boende i viss mån frivilligt upprätthåller ordning är att städrutinerna är fasta. Trots att gästerna själva håller en viss hygienisk disciplin är det nog så smutsigt när städerskorna kommer på morgonen.

Hotell Pelikanen smutsas avsevärt mer än Vale, som har gäster som ligger under längre perioder på hotellet.

På båda hotellen finns sedan gammalt ett utvecklat system för utplacering av gäster. Gäster med likartade egenskaper eller yrken placeras i samma rum. Kamrater eller gäster som av olika anledning vill bo med varandra får självfallet detta.

I automaten i vestibulen på Pelikanen säljs soppor, 
pannbiff, bönor, ägg, korv, fiskbullar m.m. 
Varje korridor har ett par kök.

Ju närmare vaktmästarrummet en gäst ligger, ju lättare är det att övervaka honom. På Hotell Pelikanen läggs de värsta busarna och nedsnuskarna på de nedersta våningarna, sedan ökar kvaliteten med våningarna uppåt. På Vale är däremot denna typ av hierarki inte lika påfallande.

Vissa kategorier av de boende är olyckligt hopfösta, t.ex. T-spritare tillsammans med utländska minoriteter. En mycket tragisk gruppering uppkom på Hotell Pelikanen, då en knivskärare som hotat och skurit sina rumskamrater successivt fick medboende som var lika brutala. Gruppen bestod av en utländsk minoritet, som genom sitt underläge var lätt att placera i samma rum. De kunde inte hävda sig genom annat än brutala handlingar, och det var dagligen bråk.

Nattetid hålls Hotell Pelikanen stängt men en vaktmästare finns på hotellet även då. Då har han tillfälle att sova om han så önskar. På Hotell Vale saknas vaktmästare om nätterna. Gästerna har egna nycklar, vilket ger dem större frihet.

Innanför dörren på Hotell Pelikanen ligger vaktmästarbåset, varifrån den på kvällen låsta glasdörren öppnas.

Post sorteras och distribueras. På Hotell Pelikanen sker det via ett skåp med glasruta, där

gästerna ser sin post och hämtar den efter det att de lånat nyckel av vaktmästaren. På Hotell Vale går vaktmästaren en runda och delar ut posten på rummen. För att förhindra stöld hämtar gästerna personligen värdepost hos vaktmästaren. Telefonsamtalen kommer på båda hotellen till vaktmästaren. Han får sedan hämta gästen eller ringa på honom via lokaltelefonen kopplad till korridoren. Telefonen för utgående samtal finns utanför vaktmästarrummen.

Förutom ett skåp i anslutning till köket och en liten garderob på rummet har gästen ingen möjlighet att förvara ägodelar. Att samla på sig ting är bara möjligt i de fall där gästen har enkelrum. Naturligtvis är sysslolösheten påfallande, då de boende inte kan samla på sig något materiellt att sysselsätta sig med. I allmänhet är ju aktiviteter knutna till någon form av ting.

TV-tittande förekommer i sälskapsrummen. Reproducerad kvalitetskonst hänger utspridd på väggarna, som annars gör ett naket intryck. Bastu, tennisbord och stora duschrum ligger i källarvåningarna.

I sällskapsrummet på tredje våningen i Pelikanen sitter Kalle och Bertil.

Det finns inga iögonfallande förbudsskyltar upphängda på hotellen, åtminstone inga som inte är allmänna på andra institutioner. För många år sedan lät direktören hänga upp lappar som «På förekommen anledning ...». Naturligtvis fungerade inte sådana anslag alls. Fyllgubbars oreglerade beteende är inte frivilligt utan snarast att betrakta som ett tecken på mental rubbning av okontrollerbar sort.

Bestraffning finns i två former: böter eller uppsägning från hotellen. Det enda kontor som finns på hotellen är det som den verkställande direktören har i en av korridorerna på Hotell Pelikanen i bottenvåningen. Under den period jag arbetade på hotellet såg jag honom aldrig missbruka sin höga possition. Gästerna såg honom mest skymta förbi och han åtnjöt en övermänsklig respekt.

Posten till gästerna på Pelikanen sätts upp innanför en glasruta utom värdeposten, som hämtas hos vaktmästaren. Mitt emot skåpet med post finns ett par telefonautomater.

Något om samspelets ordning

På båda hotellen spelar vaktmästaren många roller. Han är institutionens polis, domare, kurator, kassör, springpojke, telefonist, dörrvakt, reparatör och städhjälp. Lättast går det att beskriva vaktmästarens funktion genom att säga att han gör allt det som inte direktören, husfrun och städerskorna gör..

Den första kontakten med en ny gäst sker då denne skriver in sig. Gästen ombedes visa legitimationshandling. Här börjar samspelet mellan gäst och vaktmästare.Gäster som kommit in av misstag på hotellen i förhoppning om att det är ett vanligt hotell, vill i regel, åtminstone inför vaktmästaren, visa att de inte är sådana som bor på ungkarlshotell. Lågmält, men ofta avvägt, så att de som står runt omkring tydligt hör, frågar gästen om något som klart skall visa hans högre sociala position. Vanligen frågar han vaktmästaren om denne vill vara så vänlig att ringa något mer passande hotell och fråga om det finns ett rum ledigt. Att utföra sådana skådespel är också vanligt bland fullgubbar. Somliga fullgubbar spelar betydelsefulla vid kassan och på andra ställen genom att anta en finare social roll och spela den som i ett rent skådespel. Vanligen låtsas man tillhöra en yrkesgrupp med högre status. Om gästens skådespel inte urartar grovt får han behålla rollen inför personal och gäster. Gästen kan falla ur rollen och bli våldsam då han försöker övertyga andra och sig själv. Iklädandet av annan social status är vanligt bland fyllgubbar, troligen identifierar fyllgubbar sig med högre statusroller för att kompensera ett misslyckande. Denna identifikation leder ibland till att de helt tappar känslan för vilka roller som är de rätta. T-spritare och de som är mycket grovt alkoholiseraded har ofta helt upplöst världsbild och oklara rollbegrepp. Kommunikationen med sådana människor är svår. Det tar lång tid att komma i kontakt med individer med söndersupen personlighet, då ingen roll fungerar självklart. Då man kommunicerar med en svårt alkoholskadad får man inta flera olika roller, annars blir man snart osams. Normalt finns det ingen anledning att kommunicera med de grovt försupna. De går mest för sig själva som sömngångare. Då de bryter mot systemet, ofta genom att lämna avföring eller annat olämpligt där det inte skall vara, i hissen, i korridorer, i sängen eller liknande, får de lämna hotellet.

Flertalet gäster gör ett trevligt intryck, dvs. Personen som ligger bakom den psykiska snedvridningen. Man kan lugnt påstå att åtskilliga har intellektuella intressen, intressen som många gånger dyker upp i förträngd form och som sällan har utvecklats utan uttrycker en längtan till ett bättre liv. Man talar om sig själv med uttryck som: «Om jag bara fått chansen». Spriten är befriaren.

Hur intas då spriten? Ett sätt är att dricka spriten individuellt i smygform. På lönedagar står det gubbar i allehanda skrymslen med en flaska. Denna form av superi är det inte mycket att orda om – den mer intressanta formen är gemensamhetsfesterna. Dessa lyser i sin torftighet och liknar till formen kulthandlingar. Festerna svetsar uppenbart samman gubbarna i grupper eller förstärker grupptillhörigheten.

Frånvaron av kvinnor gör att inga allmänna konventionella mönster vid spritbruk tillämpas. På de övre våningarna på Pelikanen samt på vissa enskilda rum och på många flersängsrum på Hotell Vale hade man fester där en viss standard upprätthölls, som glas på borden och en korvbit att äta. Vanligast är dock att flaskan går från hand till hand.

Slutligen vill jag nämna något mer om de helt utslagna, De som nätt och jämt kan tala. De vinglar alltid när de går, även då de inte har druckit. När man talar med dem sluddrar de och förstår endast mycket konkreta satser. T-spritare och sådana som dricker hårvatten har sjunkit lägst ned i den hierarki som finns på hotellen. Fyllgubbar som är helt sönderslagna psykiskt och fysiskt är ständigt i det tillstånd som andra fyllgubbar är i då de är som mest fulla.

Sinnestämmningarna växlar hastigt och rör sig från motpol till motpol. Hotellen ser inte gärna de mest söndersupna som gäster men på Pelikanen är de inte alls sällsynta.

Då man samtalar med dessa gubbar måste man vara mjuk och följsam i sättet, ty ingen attityd är given. Det extremt okontrollerade beteende som vissa fyllon uppvisar gör att den medvetna omgivningen kontrollerar sitt beteende desto mer noga. De som ofta besöker Hotell Pelikanen utan att vara gäster har utvecklat speciella strategier. En man som äger några varuautomater, som står utplacerade på Hotell Pelikanen, berättade att han brukar ge en och annan krona till gäster som säger att de lagt i pengar utan att få varor. Då mannen räknar pengarna i automaterna ser han att de ljugit. Genom att ge bort en och annan krona slipper han att få automaterna sönderslagna. För att få vakterna intresserade av att hålla ett öga på automaterna får de läskedrycker och varor från automaterna.

Rullgardin av kraftigt brunaktigt papper som ursprungligen varit blått.

Från Hotell Vale.

Gåva från Söderhem till Nordiska museet 1992

Ett utsnitt spärrkort

De gäster som utspärrats på kortare tid eller för alltid kan indelas i kategorier efter den förseelse som anges på respektive registerkort. Jag har gjort ett stickprov ur samlingen. Frånsett narkomani står alla «brotten» i samband med fyllgubbarnas förfall och har intresse som indikatorer på deras beteende.

Utsnittet (totalt 223 personer)

Finländare: 33

Andra utlänningar: 5

Lågstatusyrken: samtliga

Genomsnittsålder: 43 år

Äldst: 76 år

Yngst: 26 år

Kategorier

Skuld till hotellet: 28

Fysisk våldshandling: 25

Extremt snusk: 43

Extrem fylla: 30

Langare: 14

«Tjuvslafning»: 10

Avvikande berusningsteknik: 18

Störande på rummen: 12

Provokativt beteende: 16

Stöld: 12

Annan orsak: 15

Skuld till hotellet:

Priserna är relativt höga om man beaktar antalet logiplatser per rum. Sängarna står mycket tätt.

Gäster som är kritiska och kan argumentera mot uppsägning avkrävs logiavgift vid något tillfälle då de saknar pengar. Det är ett effektivt och smidigt sätt att bli av med alltför medvetna personer.

Fysisk våldshandling:

Småsaker räknas inte på ungkarlshotellen. Innan någon blir uppsagd har han spöat någon annan grundligt.

Extremt snusk:

Sådana förseelser som inträffar ett fåtal gånger om året på vanliga hotell inträffar dagligen på ungkarlshotell. Kroppens alla utsöndringar återfinns ofta i sängar, i hissar och korridorer. Kamrater och personal gör ofta rent utan att göra väsen av förseelsen. Då personer är upptagna på spärrkorten för extremt snusk, är det sällan fråga om enstaka förseelser. Det är oftast fråga om äldre personer på förfallets yttersta kant, som regelbundet bryter mot elemetära renlighetskrav. Denna förseelse är mest begränsad till sådana som missbrukar T-sprit eller liknande.

Extrem fylla:

Under denna rubrik samlas de som haft extrema fyllorgier på ett sådant sätt att andra gäster blivit störda. Det är inte möjligt att föra mycket oväsen utan att dra på sig klagomål, eftersom utrymmena är knappa och gästernas tolerans låg.

Det som blivit utslängda för extrem fylla är sällan gamla, utan oftast är det fråga om yngre män som fortfarande har en smula livsglädje eller hopp kvar.. Extrem fylla är ett tämligen ringa hot mot hotellen, och uppsägningen gäller i regel endast för kortare tid och endast i ytterlighetsfall.

Langare:

Ibland, men inte påfallande ofta, grips langare på besök. De får omgående lämna hotellet. Gästerna är dock i många fall direkt beroende av dem, ty de är ju spärrade på systembolagen. Då hanteringen (inte) sker på hotellen har langarna upprättat särskilda tillhåll i närheten. Platserna varierar med polisens motaktioner.

Tjuvslafning:

Att «tjuvslafa» är att sova på hotellen utan att inregistrera bädd och att inte betala för sig.

Det på ungkarlshotell vanligaste skälet till att gäster sover i obetald bädd är att man i fyllan och villan blandar ihop tid och sammanhang. Fyllgubben vet inte riktigt var han bor och lägger sig i en säng på ett bekant ungkarlshotell. På morgonen, när han påträffas av städerskorna, blir han uppsatt på ett spärrkort och får inte gästa hotellet på en tid.

Avikande berusningsteknik:

Narkomaner är illa sedda av både personal och gäster. Ingen kunde ge en förklaring till varför det var så. En förklaring är att annorlunda berusningsmedel sammanfaller med annorlunda berusningskultur. Det är inte bara bland «vanligt folk» som toleransen för avvikelser från gruppbeteendet är låg. Jag tror det är narkomaners stil och intressen och inte själva narkomanin som irriterar.

Störande på rummen:

Under denna rubrik står de som utövar pennalism över rumskamrater. De som hör hir brukar vara påfallande sadistiska och omöjliga att ha bland andra människor, men förseelsen måste även mer eller mindre ses som en produkt av den yttre miljön.

Provokativt beteende:

Gäster som hotellen vill bli av med utan att de vill förklara varför sätts under den här rubriken. Det är gäster man inte tycker om av olika anledningar. Mest är det sådana som «kan ge svar på tal». Fyllgubbar förväntas vara ödmjuka och undfallande. Då de stäler krav är de «provokativa».

Stöld:

Om fyllgubbar stjäl mer än andra är en fråga som är svår att besvara, men ett är säkert – de stjäl annorlunda. På ungkarlshotellen råder en kamp om knappa resurser. Småpengar, cigaretter, spritskvättar är sådant som oftast stjäls.

Vid ett tillfälle träffade jag en man som plockade ner hotellets konstreproduktioner. När hotellen upptar någon som tjuv på spärrkorten, är han i det närmaste kleptoman.

Annan orsak:

(Hit hör tydligen oklara och subjektiva privatåsikter av beslutande utspärrare. Fyllgubben kunde vara «pissbög», «självmordskanditat», «fjant»). Ett fåtal kort anger inget skäl för avhysning och utspärrning utan endast för hur lång tid denna gäller.

Reflektioner

Då man skriver om fenomen som berör de i samhället utstötta eller utslagna faller man lätt in i en moraliserande jargong åt något håll. Antingen kan man se fyllgubbar, tjuvar, knarkare och liknande som "parasiter" som bör bestraffas, eller också är de "offer för ett hänsynslöst samhälle".
Problemen är av moralisk karaktär och därmed möjliga att vinkla som man vill.
Naturligtvis har jag en mening som alla andra, men uppfattningar av moraliskt slag är meningfullast att ventilera i dialogform och inte i monologform. Jag hoppas att läsaren förstår mig då jag inte nämnvärt tar upp moraliska frågor i samband med fyllgubbarna och deras liv.
Uppsatsen är självklart inte skriven för dem som äe bekanta med miljöer, där fyllgubbar dominerar. För dem är innehållet alltför elementärt. Jag hoppas också att läsaren förstår mig då jag inte nämnvärt spekulerar i varför gubbarna super. Fyllgubbar är vanliga och lättillgängliga, så om man är intresserad av fylleriets orsaker kan man fråga gubbarna. De borde veta bäst.

Om man vill missförstå samlingstermen fyllgubbar så är det lätt. Intuitivt tolkar vi termen rätt, men om vi vill precisera den kan det bli svårt. Kategorin rymmer många åldrar. De som går att utesluta är 20-25 åringarna. Utbildningen varierar stort men få är t.ex. studenter. Lågsatusarbeten dominerar helt.
Bilden är tydlig. Trasproletariat är ett relevant ord även idag, ehuru gruppen är relativt liten och annorlunda än tidigare.
Det går inte att finna någon med fyllgubbar jämförbar term för alkholister i högre socialgrupper. Det vore intressant om man kunde utreda om alkoholister men hög social status uppvisar liknande moraliska avvikelser som fyllgubbar. jag tror inte det. Vi bär sannolikt vårt sociala arv i uppgång som i fall. Den som har pengar drar inte på sig skulder, åtminstone inte för den dagliga sängplatsen. Stöld och snusk av den typ som förekommer i fyllgubbarnas liv är en produkt av miljön. Våldshandlingarna föds även de av trångboddhet och påtvingad gemenskap. Få av de normbrott som jag redovisar i listan över förseelser är tänkbara i andra sociala miljöer än av den beskrivna typen.

Dubbelrum på Hotell Vale med garderob och tvättställ i ett förrum. Foto Ingvar Lundkvist, Stadsmuseet, 1977.

Källor och litteratur

Otryckta

Spärrkort på Hotell Pelikanen och Hotell Vale.

Tryckta

Alfvén, A., Ett 20-årigt socialt arbete, i Föreningen Söderhem 1914-1933. Stockholm (1933).
Ungkarlshotell och nattherbergen i Stockholm.(Stockholm) u.å.

Foto 
Där ej annat angivits Bertil Höglund, Nordiska museet.

Uplands Kulturförening
Att undersöka hemlösheten. En av de tidiga svenska hemlöshetsundersökningarna, genomförd i november 1912 i Stockholm av de s.k. 1912 års män.
En fattigläkares kamp för hemlösa män i Stockholm. Andrew Alfvén (1870-1960). Läkartidningen nummer 10, 2006 03 08.
Sista Fyllan med gänget. Modern redogörelse av ett fyllebråk utanför Hotell Pelikanen 1961.

/Adm. B.B. 2017 04 06